tasseltassar

För ett år sen läste vi en kurs som hette Djurs systematik, form & funktion, där vi skulle beskriva sex olika djurs rörelsesätt. Självklart hade jag med kanin i det arbetet och idag så har jag läst igenom det igen, Tänkte att jag klistrar in den del om kaninen här om någon skulle vara intresserad! Hade för mig att det var en längre text jag skrivit och att den var ganska bra, men nu när jag läste det så kändes den kort och ganska innehållsfattig men det kanske är ett tecken på då att man faktiskt utvecklas i skolan. Hade jag gjort samma arbete nu hade jag velat ha med mera! Dock minns jag inte vad för begränsningar vi hade, så det kanske inte fick plats mer. Jaja.

Kaninen har ett lätt skelett som endast utgör cirka 7-8% av den totala kroppsvikten (Flecknell, 2000). Bakbenen är långa och kraftfulla i jämförelse med frambenen som är kortare och svagare. När kaninen är yngre än cirka 20 dagar så är dock frambenen och bakbenen lika långa, så under en kort period när den börjat röra sig utanför boet så går kaninen ungefär som en hund eller en katt men ganska snart så blir bakbenen längre och kaninen börjar hoppa när den förflyttar sig (Viala, 2006).

Bakbenen hos den vuxna kaninen har mycket kontakt med marken, från tarsus så är benet helt mot marken (Flecknell, 2000). Tarsus och metatarsus som utgör den bakre delen av kaninens baktass är stora och breda vilket gör att kontaktytan mot marken ökar ännu mera (Cate, 1964). Tarsus och metatarsus sitter ihop med ett kraftfullt ligament mellan de båda benen. Benen är fästa i ledbanden på ett sådant sätt att kaninens baktass blir orörlig mellan tarsus och metatarsus.

Kaninens vrist, mellan tibia och tassen är mycket rörlig och ger stor kraft åt kaninens hopp. Ibland kallas vristen även för kaninens ”hoppled”. Även tårna på kaninens baktass är kraftiga. Kaninens muskler i bakbenen är starka och flexibla, speciellt de muskler som kallas för sträckmuskler. Frambenen kan röras individuellt när kaninen hoppar men bakbenen förflyttar sig symmetriskt i samma takt. I bakbenen är det mer sträckmuskler som arbetar än böjmuskler, så när kaninen hoppar så trycks kroppen framåt i varje skutt med hjälp av bakbenen (Cate, 1964). Den landar på framtassarna och  för bakbenen framåt och neråt så att de hamnar precis bakom de främre tassarna. Sedan så skjuter den ifrån på nytt med bakbenen (Richmond, 2002).

Jag använde vetenskapliga referenser till allt som står, men jag har vart jättedålig på att lägga in dom. Hade det vart nu hade det nog inte ens blivit godkänt för allt vi säger ska refereras.

Referenslista på begäran :) :

Flecknell, P.A. 2000. Manual of rabbit medicine and surgery. Gloucester. British small veterinary association.

Viala, D. 2006. Evolution and behavioral adaptation of locomotor pattern generators in vertebrates. C.R Palevol. 5, 667-674.

Ten Cate, J. 1964. Locomotory movements of the hind limbs in rabbits after isolation of the lumbosacral cord. Journal of Experimentary Biology. 41, 359-362

Richmond, E. 2002. http://www.encyclopedia.com/doc/1G2-3400500216.html (2010-01-30).

 

Och så denna, som fanns med i min referenslista men inte är refererad i texten så jag vet inte riktigt hur jag tänkte där! En väldigt bra bok iallafall så något därifrån har jag nog tagit även om jag inte skrivit några sidnummer ;) :
Hickman, C.P., Roberts, L.S., Keen, S.L., Larson, A., I'Anson, H., Eisenhour, D.J. 2008. Integrated principles of Zoology. New York. McGraw-Hill.